De näringsämnen som plantor förbrukar mest av är kol (C), väte (H) och syre (O), dessa ämnen finns det i tillräckliga mängder i vatten och luft och vi brukar inte prata om dem när vi diskuterar vilken näring som är bra att tillföra en planta. I naturlig jord så finns det en mängd andra mineraler som alla har sitt ursprung från erosion av berg. En del av dessa ämnen är absolut nödvändiga för växter, och i en liten bonsaikruka där vi kanske använder väldigt näringsfattig jord, eller gör omplanteringar sällan, så behöver de tillsättas. De viktigast av dessa ämnen är kväve (N), fosfor (P), kalium (K), sulfat (S) och kalcium (Ca). Dessa ämnen kan tas upp av rötterna i form av salter och tillfredställer alla olika behov hos plantan.

Kväve är vitalt för tillväxten eftersom det används i klorofyllens cellstruktur och i de aminosyror som används för att bygga proteiner som i sin tur är byggstenar för kromosomer, enzymer och övriga cellväggar. Så länge som det finns gott om kväve prioriterar växten tillväxt över jord, rottillväxt och blomsättning hålls då tillbaka. Bristsymptom är klen tillväxt och bleknande färg.

Fosfor och kalium är nödvändigt för blomsättning och rottillväxt. Det är viktigt att erbjuda rätt ballans mellan de tre ämnena N-P-K, det är därför gödsel oftast är analyserat och märkt med avseende på detta förhållande. De flesta gödsel innehåller dessutom en lämplig fördelning av sulfat, kalcium och en mängd spårämnen som behövs i ytterst små mängder. Exempel på spårämnen är magnesium, järn och koppar.

Näring kan man köpa i organisk eller rent kemisk form. Organisk gödning har traditionellt varit mest använt inom bonsaiodling, den avger sina ämnen långsamt och gradvis och risken att "bränna" rötterna genom att ge för mycket eller för koncentrerat är liten. Nackdelen är svårigheten att exakt skräddarsy menyn för växten och ibland kanske vill man snabbt ge ett visst tillskottsämne, då är de kemiskt tillverkade blandningarna överlägsna. Jag har prövat massor av olika sorter och jag tycker det mesta verkar fungera bra!

Man kan skada rötterna genom att ge för mycket gödning. All näring i jorden är tillgänglig i form av salter. Om salthalten utanför rötterna är större än i rötternas celler så börjar osmotiska processen gå åt fel håll, d.v.s. vatten vandrar från rötterna ut i den omgivande jorden, snart kollapsar rötternas celler och detta kallas ofta att man bränt rötterna. Om plantans blad och själkar verkar slappa trotts att det finns vatten i jorden så kan problemet vara för mycket gödsel. Plocka då genast bort ev. fasta gödselkulor och vattna massor för att spola ut salterna ur jorden.

Mängden gödning måste anpassas till hur mycket man vattnar. Använder man en grov, väldränerande jordblandning och vattnar mycket, då måste man också gödsla mer eftersom näringen snabbt lakas ut med vattnet. En annan sak att tänka på är att tillåta trädet att avhärda inför vintern. Växter som skallövervintra måste sluta växa i tid för att kunna ställa in sig för vintern,

Vill man maximera tillväxten så skall man ge mycket näring med en hög andel kväve, mycket vatten, grovkornig jord och stor kruka.