Bonsai workshop and case studies by Stefan Strand

Mykorrhiza

De flesta som pysslat med utomhusbonsai, och då speciellt barrträd, har hört talas om mykorrhiza. Jag har märkt att de flesta är ganska tveksamma vad det egentligen är, vilken nytta det gör och om det går bra att kombinera med bonsai. Eftersom ca. 95% av alla jordens växtarter bildar mykorrhiza och jag tycker att det är viktigt i bonsaisammanhang, så skall jag försöka bringa reda i begreppen.

Ordet mykorrhiza kan översättas med "svamprot"symbios mellan svampmycel och rötter. De flesta kommer ihåg från skolan att svampar har ett väldigt omfattande "rotsystem" som året runt lever nere i jorden. Detta är den egentliga svampen som ibland skickar upp fruktkroppar med sporer. Dessa fruktkroppar kallar vi svamp och vi plockar gärna ätliga arter.

De otroligt tunna svamptrådarna, endast några tusendels millimeter tunna, kallas för hyfer. Dessa hyfer bildar en vitt förgrenad väv som kallas mycel. De svampar vars mycel lever i symbios med trädrötter kallas för mykorrhizasvampar. I världen finns minst 5000 mycorrhizabildande svamparter varav ca. 1000 växer i Sverige. Enkelt uttryckt förser svampen trädet med vatten och näring, främst fosfor, och får kolhydrater tillbaka.

Kolhydraterna får trädet via fotosyntesen. Man räknar med att mellan 20-30% av de av trädet assimilerade kolhydraterna överförs till svampen, vilken naturligtvis själv inte har möjlighet till fotosyntes. De flesta matsvampar bildar mykorrhiza och kan inte skapa fruktkroppar utan ett symbiotiskt förhållande till ett träd. Detta är anledningen till att det är så svårt att t.ex. odla kantarell.

Hyferna har möjlighet att tränga in mellan trädrötternas yttre celler och där sker utbytet av ämnen mellan trädets rot och svampen, se även denna schematiska bild enligt mykologen Feustel, 1977.

Ett individuellt mycel kan kolonisera allt mellan några kvadratmeter till tusentals kvadratmeter. Tack vare att hyferna är så tunna och tätt förgrenade så kan de nå även de minsta kapillärspalterna och väldigt effektivt ta upp näringssalter, mineraler och vatten. Faktum är att funktionen är bättre utvecklad än vad man först kan tro. Hyferna kan till och med tränga in i solitt berg och där utvinna näringsämnen. Det går till så att de kan utsöndra oxalsyra som reagerar med och löser aluminium och järn i mineralen, då frigörs näringsämnen som kalcium, kalium och magnesium och en liten por bildas i mineralen som hyfen kan tränga in i. Detta innebär att en tall med svampens hjälp kan utvinna näring direkt ur hälleberget!

Genom mykorrhiza skyddas även rötterna mot många sjukdomsalstrare, delvis fungerar den täta rotspetsmanteln som en barriär, men otroligt nog skapar mycelet även skyddande antibiotiska ämnen. Hyferna avger även ämnen som gynnar många nyttiga jordbakterier, dessa fungerar som ytterligare sjukdomshämmare. En del mykorrhizabildande svampar producerar även tillväxthormoner som stimulerar trädets rottillväxt.

Jordens struktur är väldigt viktig för trädets tillväxt och rötternas välbefinnande. De jordbakterier som mykorrhizasvamparna gynnar lever på ytan av jordpartiklar och bildar ett bindemedel som binder samman jordpartiklar till ett grövre och kornigare aggregat. Även mycelets nätverk hjälper till att rent fysiskt stabilisera dessa "jordklumpar" och förhindrar delfragmentering av jorden. Tillsammans bidrar detta till en lucker och luftig stabil jordstruktur.

Det pågår intensivt forskning om mykorrhizans effekt på våra skogsbestånd. Som tur är så mår våra skogar mycket bättre än vad forskarna räknat med i samband med den pågående försurningen. Försurning medför att aluminium frigörs och det är ju giftigt för träden. Vad man inte hade inte räknat med och förstått hela den positiva effekten av mykorrhiza. Bland annat så reagerar hyferna på aluminium med att utsöndra mer oxalsyra som då neutraliserar aluminiumet. Det är nog så att vad som är bra för svampen är även bra för träden, det gäller då att undvika övergödning med kväve som visat sig vara det mest hämmande för mykorrhiza i skogsmark.

Det finns många dokumenterade försök som visar hur viktigt mykorrhiza är i naturen. Ett roligt exempel är när myndigheterna i Puerto Rico på 30 talet bestämde sig för att inplantera tall på ön. Tallens mykorrhizabildande svampar saknades i marken och detta medförde att fröna grodde väl och plantorna utvecklades bra till en höjd av 10 cm. därefter avstannade tillväxten och plantorna dog. Alla möjliga varianter av gödsling försöktes utan att det medförde någon större förbättring. 1955 transporterades jord från en tallskog i Nord Carolina och integrerades runt 32 kämpande ettåriga plantor. Ett år senare var dessa tallplantor 1,5 m höga och på den vägen är det. Nu finns det fina tallskogar på Puerto Rico.

Som ni förstår tycker jag det finns tillräckligt med anledning för att tro på att mykorrhiza är bra för plantan och att det därför även gör nytta i bonsaisammanhang. Somliga invänder och menar att det inte behövs därför att vi ändå ger våra plantor allt de behöver som lagom med gödsel, vatten och bra jord. Jag menar att detta är bra och en god förutsättning för att även mykorrhizan skall trivas och då får plantan vad den behöver. Det är speciellt under marginella växtförhållanden som träden har extra mycket nytta av mykorrhiza och hur vi än försöker så är det tyvärr inte idealiskt för ett träd att växa i en kruka. Jämfört med naturen har vi en liten volym för rötterna, våldsamma temperaturväxlingar och kraftigt fluktuerande närings och vattentillgång. Just i denna typ av förhållanden hjälper mykorrhiza till som en utjämnare och buffert enligt ovan.

Att det går fint att hålla mykorrhizasvamp tillsammans med bonsai behöver inte diskuteras. Alla bilder på denna sida kommer från mina egna träd och visar utbildade fruktkroppar tillsammans med gran, tall, ek och lärk. Det är ganska enkelt, jorden skall vara väldränerad och inte för blöt och vid omplantering skall det följa med rester från tidigare jord som innehöll mykorrhiza. Att det finns mykorrhiza i krukan eller ej ser man oftast som ett vitt spindelvävsliknande ludd runt rotspetsarna när man lyfter ur rotklumpen ur krukan. Vid normala omplanteringar faller det sig ganska naturligt. Om man planterar en planta där man tvättat rent rötterna eller av annan anledning inte har mykorrhiza från början, då kan man ympa in mykorrhiza från en annan bonsai eller träd av samma art. Man tar då färsk jord som innehåller mykorrhiza och placerar i direkt kontakt med friska rotspetsar, sedan bör det sprida sig.

Bilden till vänster visar i genomskärning hur mykorrhizamanteln omsluter en fin trådrot från en poppel. Man ser hurhyferna tränger in mellan cellerna.

I Sverige sker bland annat forskning vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala där en forskare, Eric Danell, har varit vänlig nog att kontrollera svampinformationen på denna sida.

Vill ni fördjupa er ytterligare i detta fascinerande ämne föreslår jag att ni börjar er bana som mykolog på denna utmärkta hemsida.