![]() |
||||||||
|
|
||||||||
|
I naturen saknar oftast jorden en krukbotten, bevattningen är oregelbunden och träd blir aldrig omplanterade. Det är annorlunda för en bonsai, och vi får därför helt andra krav på den jord vi skall använda till en bonsai som är planterad i en förhållandevis liten kruka.
Vi har ett antal grundkrav på jorden till en bonsai. Den skall vara väldränerad men ändå kunna magasinera vatten, den skall innehålla luft, den skall lagra näringsämnen och vara ett medium för rötterna att hålla fast trädet, så att det inte välter. Knepet för att lyckas är att i möjligaste mån använda en jord som består av små jämnstora partiklar, det blir då naturligtvis ett mellanrum mellan de små kornen. Kapillärkrafter får vattnet att hänga kvar i kontaktytorna och i de tunna spalterna mellan partiklarna. Om blandningen är tillräckligt grov så finns det ändå utrymme för luft mellan partiklarna. Det är lätt att inse att en sådan jordblandning också är väldränerande. Jord består oftast av humus (kompostrester), sand (fint grus) och lera, olika träd vill ha dessa grundbeståndsdelar i olika proportioner men min erfarenhet är att det inte är kritiskt att göra helt rätt. Det absolut viktigaste är att undvika jord som har mycket finfördelat innehåll. Det lönar sig att sila jorden för att ta bort de minsta partiklarna som annars fyller up de viktiga små mellanrummen mellan de övriga kornen, och därmed lätt åstadkommer en vattensjuk jord. Det är också så att rötter har en tendens att vilja växa bort från trädets centrum så snabbt som möjligt. De vill ju nå ett så stort upptagningsområde som möjligt och avlägsna sig från det område som kronan täcker. Detta kan resultera i att alla rötter direkt når krukkanten och sedan bara cirklar runt, det ger ett väldigt dåligt utnyttjande av jorden. Det är en fördel om den inblandade sanden är skarp, då försvårar det för rötterna att växa rakt, och de delar sig oftare innan de nått krukväggen. Man kan göra jordblandning till stor vetenskap, själv använder jag vanlig, fullgödslad trädgårdsjord, som jag sållar ut dammet ur och blandar med väggrus (var försiktig så inte salt eller olja medföljer). Till tallar använder jag ungefär 60-70% grus och till mer fuktälskande lövträd endast 20%. Det finns massor med bra jordförbättringsmedel som man kan blanda i jorden istället för, eller som ett komplement till humus, lera och sand. Några exempel är perlit, och lekakulor. Somliga använder kattsand (varianten med bränd lera, t.ex. Miss cat) Jag har även provat ett speciellt japanskt lergranulat som heter akadama istället för plantjorden, eller som ett komplement. Det fungerar mycket bra men är väldigt dyrt. I japan planterar man ofta i ren akadama, speciellt enar skall må bra av detta. En nackdel med lerpartiklar är att dess yta har en negativ laddning. På grund av att väteatomerna i H2O sitter osymmetriskt runt syreatomen så har vattenmolekyler en positivt laddad sida som därmed dras till ytan på lerpartikeln. Denna bindning kan vara starkare än vad rötternas sugförmåga kan bryta! |
||||||||
|
© Stefan Strand. |
||||||||